Jag börjar känna mig som en man, dvs gnällig för varje åkomma jag känner. Dagen började eländigt. Jag vaknade av att jag hör en gnällig skrikröst utanför mitt sovrum och hon slutar inte att skrika på flera timmar. Nu var klockan 8.30 så jag kunde ju inte gå ut och skälla på henne. Den skrikiga gnällrösten tillhörde en arbetsledare till ett gäng högtryckstvättande karlar. De ska tvätta alla garagen i området för det ska målas. Detta liv höll på till 11. Men då var jag redan uppe och surade.
Jag vakande med ont i hela kroppen, öm i alla muskler. Håller jag på att bli sjuk?
Nej då. Jag ringde läkemedelsinformationen och fick höra att det är fullt normalt att gå igen allt lidande som jag går igenom för att jag slutat med min medicin. Trots att jag trappat ner som man skulle. I skrivande stund har jag ont i tänderna, öm i kroppen, blixtrande huvudvärk, yrsel och illamående. Om inte symtomen har gett sig på 2 veckor ska jag kontakta läkare...
Tur att jag inte har några elever på 2 veckor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar